En ny spännande termin har startat och vi ser fram emot mycket nyfikenhet, kunskap och glädje.

Terminens första läxa i engelska är en stencil som heter "am, are, is".
Vi har pratat en hel del om hur man använder "är" på engelska och på måndag är det dags för förhör. Jag har sagt till eleverna att jag vill ha in läxpapperet på måndag, inte tidigare, för att de ska använda sig av det papperet när de övar.
Själva läxan är alltså inte bara att fylla i papperet, utan att förstå hur man använder orden am, are och is.

Eleverna (och ibland även föräldrarna) tittar ibland alldeles för mycket på vad man har gjort och på vilken sida man ligger på. Fokus borde ligga på vad man verkligen kan, inte vilka sidor man gjort i till exempel matematikboken. Alla elever har ju inte samma kunskaper om ett arbetsområde som de precis har arbetat med, även om förkunskaperna var desamma.

Det är viktigt att var och en övar på just det han eller hon behöver öva på. Vad detta är måste därför vara väldigt tydligt och att tydliggöra detta är en av skolans viktigaste uppgifter.

I matematik gör vi ofta så att vi har en diagnos alldeles i början av ett nytt arbetsområde (till exempel digital tid eller additionsuppställning). De som visar ett de redan kan detta behöver ju inte öva mer, utan kan i stället lära sig nya saker. De som ännu inte kan får hjälp med att öva och får visa att de har förstått vid ett senare tillfälle.

Vi pratar mycket om hur vi lär oss i klassen och det känns som att elevrna förstår att mycket av ansvaret för den egna inlärningen faktiskt ligger hos dem. Detta är ett ansvar som bara kommer att öka under den kvarvarande skolgången.

I matematiken kommer vi att fortsätta använda boken främst som en läxbok och en hjälp för att alla ska få samma grundläggande kunskaper, medan vi under lektionerna för de viktiga diskussionerna och tar upp och besvarar frågor.
Eleverna får förstås även mycket tid till att öva på det som var och en behöver öva på.

Och det kommer aldrig bli så att någon känner att det inte finns något mer att lära sig...

Jag vet inte om jag har lyckats klargöra något av min pedagogik med det här inlägget, eller om jag bara har rört till det. Fråga gärna om det är något ni undrar, så ska jag försöka förklara ytterligare,

     /Lasse